Gårdsby Säteri gamla historia - del 1 1300-1790
Publicerat av poul den 23 mars 2015 22:40
GÅRDSBY SÄTERIS GAMLA HISTORIA
(Artikeln är på flera sidor - i webbversionen finns bläddring mellan sidorna nederst på sidan.)
Del 1: Gårdsby Säteri 1400 - 1790 1
- Hans Kyle arbetade för att få Gårdsby att bli ett Säteri!
- Nya släkten köpte Gårdsby Säteri
- Efter 321 år med olika ägare ingen har ingen bott på gården
- Gustaf Branting var farfarsfar till Hjalmar Branting (statsminister)
- Släkten Rappe införde stora förändringar
- Erik Rappe hade tre berömda söner
Del 1: Gårdsby Säteri 1400 - 1790
Detta är i huvudsak hämtat från P. G. Wejdes bok om »Kronobergs Läns Herrgårdar» samt hans historik över Drättinge Säteri.
Redan tidigt på 12-1300 talet kände man vissa stormannaätter, som intagit en previligierad ställning i samhället. Det låg ju i konungamaktens intresse att med sig förbinda börd och rikedom. Dessa släkter samlade gårdar och fastigheter som vi i vår tid samlar pengar och de förvärvade sig genom detta ej bara rikedom utan även makt.
Då man forskar i gamla släkter förvånas man över hur deras egendom ofta var fördelad över hela landet. Det fanns stormän i mellan Sverige, som kunde äga 10-30 tal hemman över hela landet. Genom gifte, köp, förpantning, byte - ja, ofta genom hänsynslösa övergrepp, utökade de sitt egendomsinnehav i vissa byar för att därigenom lägga grunden till större gårdar.
Denna utveckling var särskilt påfallande i mellan Sverige, men även i Småland pågick denna omfördelning av jordinnehavet ända fram till slutet på 1600-talet. Gårdsby Säteri är ett exempel på denna omfördelning.
l Västra Härad bodde på 1300-talet en väpnare Ragnvald Puke av släkten Bonde. Han lämnade år 1393 i arv åt sin son Peter Ragnvaldsson Bonde sitt fädernegods samt ett antal mindre gårdar bland vilka även var 2 st hemman i Gårdsby by samt 1 st hemman i Víkensved.
Peter Ragnvaldsson förekommer i handlingar 1391 - 1424 och han kallar sig väpnare och herre till Söderby, där han var bosatt och vilken gård han ärvt genom sin hustru Kristina Håkanssonsdotter. Söderby låg i Örtomta s:n i Östergötlands län. Peter fick gälda sin faders skuld till Nydala Kloster genom att avstå en del av sitt arvsgods i Småland, bland annat fädernegården Hylletofta samt Holmåkra i Västra Härad. Gårdarna i Gårdsby by och Vikensved behöll han dock och ärvdes dessa 1428 av hans son Ragnvald Puke, även han väpnare och herre till Söderby. Han blev riksråd 1436 samt lagman i Östergötland 1441. Vid kröningen av hans frände Karl Knutsson Bonde 1448 blev han slagen till Riddare. Äktenskap hade han ingått med Anna Markvardsdotter, vars fader Markvard Steen (Stolpe) var fogde på Viborgs slott i Finnland. De hade tre barn, av vilka den yngsta dottern Ingeborg Ragnvaldsdotter vid faderns död 1469 ärvde bland annat Gårdsbygårdarna.
Genom gifte med sin kusin Peder Ragnvaldsson (Fargalt) förde hon dessa gårdar med i boet. Denna Peder skrev sig herre till Erstavik, belägen i Nacka socken i Södermanland. Han blev riksråd och senare lagman i Södermanland.
Deras dotter Margareta Pedersdotter gifte sig 1514 med väpnaren Klas Kyle, vilken även skrev sig som herre till Erstavik. Det är därför troligt att han genom sin hustru ärvt hennes fädernegods med tillhörande gårdar, bland annat Gårdsby gårdarna, vilka sedan alltid återfinns i arv efter Kylarna.
Klas Kyles fader Påvel Kyle var en mäkta rik herre. Han ägde gårdar och hemman i Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län. Enbart på Öland rådde han om ett 10-tal gårdar. Hans huvudsäte var på Nora gård i Färentuna socken, Upplands län, där han även rådde om flera gårdar - detta berättat som exempel hur spritt över hela landet en stormans egendomsinnehav kunde vara.
Denna Klas Kyle synes ha varit en ganska äventyrlig herre. Han deltig i upproret mot Sten Sture d.ä. 1497, återfanns senare vid belägringen av Kalmar slott, där han biträdde Henning Gadd. Han stod vid Kristina Gyllenstjernas sida vid belägringen av Stockholm 1520. Blodbadet i Stockholm lyckades han att undkomma. När Gustaf Wasa samlade dalkarlarna till striden mot Kristian Tyrann, då höjde han också upprorsfanan i Kalmar trakten. Han blev riksrâd 1529 och fick i förläning av Kung Gustaf år 1530 Brädahults Gård i Småland. l Färentuna Härad blev han Häradshövding och nämndes bland det rusttjänstskyldiga frälset 1535.
Dessa frälsegårdar, som sedermera fick namnet Säterier, var ursprungligen första början till rikets försvarsmakt. Magnus Ladulås instiftade dessa och medförde det personlig skattefrihet för den som gjorde krigstjänst till häst. Dessa frälserättigheter kunde byta innehavare om det visade sig att ägaren ej kunde fullgöra sin tjänst på grund av fattigdom eller ålder. l början var det vanliga bönder på mindre gårdar, men dessa frälserättigheter övergick mer och mer till större gårdar och gods, som hade större möjligheter att utnyttja skattefriheten. I slutet av 1500-talet ombildades frälset mer och mer till Säterier med fasta och bestämda stadgar angående storlek och bebyggelse. För varje Säteri fastställdes sedan hur många beridna soldater han var skyldig att ställa upp för krigstjänst, och blev innehavaren fri från alla andra skyldigheter till Kronan.
Under Gustaf ll Adolfs tid fick adeln sina privilegier utökade med särskilda förmåner som frihet från utskrivningar, skatter och skjutsningar m.m. för alla de gårdar, som låg inom 1 mils avstånd från sätesgården, frihetsmilen kallad. Det var därför viktigt att förvärva hemman inom detta område. Hade han fått ett sådant hemman kunde han vidare »fri kalla» det under säteriet. Bonden fick då dagsverks skyldighet under säteriet, men kunde också lösa dessa mot pengar. Adeln använde sig i stor utsträckning av dessa förmåner, för att utöka sitt jordinnehav. Genom en klok familjepolitik, varvid giftermål spelade en stor roll, eller genom inköp från Kronan, adliga medbröder eller från skattebönder. Vidare genom byten och försträckning mot jordpanter, ofta under hänsynslösa former, växte de större godsen fram, som vi ha ännu i dag. Klas Kyle torde ha avlidit mellan 1535 - 1540.
1540 ärvde Klas son Hans Kyle Erstavik i Södermanland samt ett flertal gårdar i Småland, däribland även hemmanen i Gårdsby, men han utökade också sin egendom genom att förvärva Älvgärde i Uppland. Han var en av rikets stormän. Han var den som förseglade Konung Gustafs testamente 1560, blev slagen till riddare vid Erik den XIV praktfulla kröning, var under åren 1563 - 1571 hövitsman på olika krigsfartyg och blev under amiral på Clas Flemmings flotta 1570. Han blev krigs kommissarie í Liffland och ståthållare på Stockholms slott 1582.
Trots sina många uppdrag och plikter i rikets tjänst gav han sig ändå tid att ägna sig åt jordnära arbetsuppgifter. Då han hade svårigheter att övervaka alla sina jordinnehav, försökte han sammanföra dessa till bestämda platser. Sålunda gjorde han 1571 hävdabyte med Konung Johan lll. Enligt bytesbrevet fick Konung Johan 10 gårdar och 3 utjordar, alla belägna på Södra Motet på Öland och med en smörränta på tillsammans 31 lispund. Kyle åter erhöll 5 gårdar i Dädesjö, 4 gårdar i Sjösås socknar samt 3 strögårdar i Jönköpings län med en sammanlagd smörränta på 27 1/2 lispund. Då Kyle redan ägde 2 hemman i Dädesjö samt 3 hemman i Gårdsby var det en bra 'utgångspunkt för att forma ett större gods. Ur Landshövding Hans Kyles 'rusttjänstlängd år 1644 för Drettinge Säteri står antecknat att 4 mantal Gårdsby betalar inklusive 1 mantal Vikensved.
16 lispund smörränta samt skyldighet att hålla 24 hästar.
6 lispund smörränta.
1 lispund 8,5 kg.
Hans Kyle var gift 2 ggr. Första gången med Karin Kagg, andra gången med Anna Oxenstierna av Mörby. Med henne hade han tre barn. Erik, Karin och Clas. l sitt testamente hade hans Kyle föreskrivit att sonen Erik skulle tillträda Erstavik med flera gårdar i Södermanland och Uppland medan sonen Clas skulle ärva Smålands gårdarna.
Clas var dock ej nöjd med sin förvisning. Redan före faderns död 1583 hade han ingått äktenskap med Hillevi Posse, som ärvt Frötuna gods i Uppland samt en myckenhet hemman i Småland, även som några i Danmark. Tydligen levde han ändå över sina tillgångar, ty 1590 fick han ett lån av Ståthållare Anders Svensson på 80 daler och pantsatte härför Bosgården i Gårdsby by, en av släktens gamla ärvegods. Senare förpantade han till samma Ståthållare flera av Dädesjö gårdarna. Clas Kyle avled 1610 och hans hustru överlevde sonen i 22 år.
Hans Kyle arbetade för att få Gårdsby att bli ett Säteri!
Hans Kyle var minderårig när fadern dog. Han var född 1602. Då han var enda sonen ärvde han Frötuna, Harg och Berga i Uppland. Drettinge, Gårdsby gårdarna och Barkestorp med flera gårdar i Småland. Han skickades av sin moder tidigt till hovet och blev page åt Gustaf ll Adolf men Iedsnade därmed och gick in i armén, där han redan som 23-årig blev kapten vid Westmanlands regemente och överste 1631 (redan vid 29 år) vid Österbottens regemente. Han deltog i 30-åriga kriget med stor tapperhet, men tog avsked 1640, då han blev Landshövding i Österbotten i Finnland.
Med Hans Kyles övertagande av arvet började en ny glansfull period för Drettinge. Först och främst löste han in de till Ståthållare Anders Svensson förpantade gårdarna i Dädesjö, Sjösås och Gårdsby förpantade gårdarna. Genom köl och byte samt sammanläggning skapade han sedan Drettinge Gods, där han uppförde ståndsmässiga åbyggnader, anlade torp och utförde omfattande nyodlingar. 1626 påbörjade han en ståtlig Säteribyggnad och försåg denna med sedvanlig utrustning för rå och rör som fordrades för att få Säterirättigheter. 1638 inköpte han från Kronan kyrkohemmanet Munkabolet i Gårdsby by, i vilken by han nu ägde 4 gårdar lagda under Drettinge Säteri. Han räknade därvid med »frihetsmilen», men då avståndet redan fågelvägen torde vara kring 2 mil, var det kanske litet djärvt vågat . Enär Säteriet med rå och rö var befriat från utskylder och detta även gällde tionde, led biskopen Petrus Jonae i Växjö avsevärd minskning av sina inkomster och besvärade sig med anledning härav hos K. Majestät. Det synes som om klagomålet gav resultat. Gårdsby gårdarna låg tydligen för långt borta för att kunna inräknas under »frihetsmilen» och Biskopen fick behålla sitt tionde tills vidare.
Hans Kyle gav sig dock ej. Han rustade upp Munkabolet och begärde Säterirättigheter för denna gård. Tydligen var det mycket från och till, ty rättigheterna blev ej beviljade förrän året efter Kyles död och 5 år senare lades de andra gårdarna i Gårdsby under Munkebolets rättigheter.
Så länge han levde försökte Kyle genom frälse och skatteköp utöka sina domäner. Målmedvetet och ihärdigt fogar han det ena hemmanet efter det andra till Drettinge i avsikt att bygga upp ett verkligt storgods. Det är' förklarligt att Kyle under sitt arbete på Drettinges utveckling då och då skulle komma i konflikt med såväl Kronans som privatpersoners intressen. Konflikten med biskopen är ett exempel härpå.
Hans Kyle var gift 3 gånger. Första gången med Johan Skyttes dotter, den för sin skönhet och lärdom ryktbara Vendela Skytte, som Stjernhjelm kallade »sitt köns och sitt århundrades underverk». Redan efter 3 år skördades hon av pesten i Stralsund 1629, när hon besökte sin man. Två år senare gifte han sig med en Mecklenburgisk dam Elisabeth von Dühe från vilken han skiljde sig 1650. I ett tredje äktenskap var han förenad med Maria Ribbing, som överlevde honom och dog först 1685.
Gårdsby bestod då av 4 hemman, dels de tre gamla arvegodsen, som ända sedan Ragnvald Pukes tid på 1300-talet gått i arv inom släkterna Puke och Kyle, dels Munkabolet , det kyrkohemman som 1638 inköptes av Kronan inklusive Vikensved Anaryd.
Under 20 år hade Kyle arbetat på att få Gårdsby erkänt som Säteri, sedan han fått avslag på att lägga det under Drettinge. Svårigheterna berodde kanske på, dels klagomål från grannarna och Kyrkan, dels kanske på att bostaden ej var ståtlig nog. Av gamla kartor förefaller det varit en envåníngs byggnad, c;a 20 meter lång och 10 meter bred.
Landshövding Kyle avled 1659 och tre år därefter samlades arvingarna på Frötuna för att skifta kvarlåtenskapen.
Med säterirättigheten som var förbehållen adeln, följde vissa förmåner - frihet från kronotionde, kronokörslor, skjutsning, inkvartering, prästgårdstionde m.m., men gården skulle också bebyggas med en »Säteribyggnad, värdig en herremans ställning och med ägarens avel försedd». Om huset eller övriga byggnaderna ej underhölls, kunde skattefriheten äventyras. Ägaren var också skyldig att ställa ett visst antal ryttare till Kronans förfogande i händelse av krig, samt hälla ett visst antal hästar. De 4 Gårdsbyhemmanen skulle lämna 24 hästar. Antalet ryttare fastställdes efter Säteriets bärighet. Av handlingarna kan jag ej få fram att Gårdsby skulle ställa ryttare till förfogande utan endast hålla hästar.
1662. Gårdsby by m. fl. hemman tillföll dottern Hedvig Kyle. Under hennes tid erhöll Gårdsby by säterirättigheter under beteckningen 4 mtl Gårdsby Säteri mellan åren 1662 - 1663. Vad Kyle länge arbetat på, blev sålunda fullbordat. Dottern Hedwig Kyle var gift med överstelöjtnanten Per Lood. Dessa bodde aldrig på Gårdsby utan sålde gården redan efter 4 år.
Nya släkten köpte Gårdsby Säteri
1666. Ny ägare ägare Assesor Jonas Bure d.y. Ej heller han torde ha varit bosatt på Gårdsby, ty han ägde 2 gårdar: Rutsbo, Burvik och Sätra i Malmöhus län. Han avled på Sätra 1686. Jonas Bure arbetade de sista åren i den reduktionskommitte, som Karl Xl tillsatte för att till staten återföra de gårdar och förläningar, som under förmyndarregeringen och Drottning Kristinas tid så frikostigt delats ut till adeln. Han var gift med Märta Bonde från Säckerstad i Skaraborgs län. Under Bures tid införlivades Sporryd med Gårdsby. När Jonas Bure d.y. år 1666 inköpte Gårdsby, lades Sporryd och l-laketorp Östergård, vilka han ärvt av sin fader, under Gårdsby Säterirättighet.
På 1600-talet bestod Tofta by av 5 kronohemman. Dessa inköptes av sekreterare Bure - Jonas Bures fader - vilken nästan omedelbart fick sädesfrihet på två av gårdarna. De övriga inlades under det nya herresätet. 1644 lydde enligt Bures ustningslängd gårdarna
Tofta Postgård
Tofta Torpagârd
Tofta Sjögård
1/4 mtl Sporryd
1/4 mtl Haketorp samt 8 gårdar i Söraby socken
Sätesfriheten hos Toftagårdarna gick förlorad 1674.
År 1612 blev 3 av Toftagârdarna »utgästade aff wårt eget Krigzfolk» och förskonades därför från skatten. Utgästningen skedde i januari nämnda år, då Gustaf ll Adolf på sitt tåg till Skåne låg över i Tofta.
1686 ärvde Jonas Bures dotter Elisabet Gårdsby Säteri. Ej heller hon torde varit bosatt på Gårdsby, enär hon 1772 äktade kapten Bengt Kafle och bebodde de hans gård Seglinge i Stockholms län.
Efter 321 år med olika ägare ingen har ingen bott på gården
1714 bytte Kapten Kafle bort Gårdsby till fru Margareta Gyllenax, vars man avlidit redan 1695. De hade tillsammans 6 barn, av vilka äldste sonen stupade vid Poltava 1709. Fru Margareta Gyllenax var verkligen bosatt på Gårdsby, vilket framgår av att hennes två yngsta döttrar gifte sig i Gårdsby Kyrka. Hennes dotter Engel hade 1715 äktat löjtnanten Carl Svinhuvud av Qvalstad, som deltog I Karl Xll krig. Redan 1716 kom han dock hem så svårt skadad, att han blev invalid för resten av livet.
Slutet av 1600-talet och början av 1700 var verkliga nödår i Sverige. De ständiga krigen förde med sig tragedier i alla hem. Döda och särade män och söner. Man kan förmoda att det ej skedde några förändringar till det bättre på gårdarna, då det var brist på både pengar och arbetskraft. Redan 1721 måste Gårdsby säljas på nytt efter bara 7 års innehav.
1721
Köpare denna gång var Häradshövdingen för Konga med fl härader Gösta Bergman, sedan adlad Berghman, 1680 - 1735. Han hade av sin fader ärvt Öljehult Säteri i Pjätteryds socken. Genom sitt gifte med Maria Kristina Rudebeck blev han också delägare av Huseby Gods i Grimslöv. Under sin livstid förvärvade han många gårdar. Jönköpings län ägde han Ekeryd och Boarud samt i Kronobergs län, utom Gårdsby även Hovmantorps gård. Bergman torde ej heller varit bosatt på Gårdsby. Efter 1727 levde han på Hovmantorp och ligger även begraven på kyrkogården därstädes. Tvungen reparerade han eller byggde nya bostadshuset från 1650-talet, som måste ha byggts enligt Säteribestämmelserna.
Troligt är att det byggdes ett nytt som sedan blev grunden till mitthuset, då det föregående huset, som måste ha varit uppfört in på 1650-talet i samband med att Hans Kyle begärde säterifastigheter, måste ha varit obebott, enär ingen ägare bebott gården. Om det uppfördes på nytt, kanske på den gamla grunden, skulle motsvarande bostadshus varit byggt på 1740-talet. Bergman hade med sin hustru 19 barn och torde det varit svårt att klara av arvet till alla dessa.
Gustaf Branting var farfarsfar till Hjalmar Branting (statsminister)
1745 såldes Gårdsby till Gustaf Branting och hans svåger Rektor Petrus Colliander Gustaf Branting, som sedermera blev kronobefallningsman, var son till fil. mag. Jöran Branting, som 1745 erhöll tillstånd att i Växjö Stift öppna småbarnsskola. Jöran Branting var gift med Katarina lflander. Han hade 4 barn av vilka Gustaf var den yngsta. Erik blev häradshövding. Jakob blev Kronofogde, Katarina gifte sig med Rektor Colliander och Anna Kristina med Gabriel Ljungberg, som arrenderade Vikensved under Säteriet.
Troligen bodde Branting på Gårdsby, men på grund av hans tjänst som kronobefallningsman kunde han säkert ej ägna så stor tid åt gårdens skötsel. Stora förändringar gjordes säkert ej, mer än att han sålde Vikensved till sin svåger Gabriel Ljungberg, som därmed blev hemmansägare. 1749 gifte han sig med Maria Magdalena Lagerwall och hade med henne 5 barn. Hans son, son, son var den berömda politikern Hjalmar Branting.
Gustaf Branting sålde Gårdsby till sin släkting major Johan Gustaf Beppe på Vartorp (Brantings farmoder var född Rappe). Hittills hade Gårdsby, som så många andra gårdar, endast varit ett förmögenhetsobjekt, på vilket man ville offra så litet som möjligt, men önskade få ut så mycket mer. Frånsett de 6 åren fru Gyllensax bodde på gården har ingen haft den som fast bostad på över 200 år. Å andra sidan får man nog utgå från, att även om ägarna bott på gården, hade det under 16-1700-talet knappast medfört stora förändringar. Det var en tid då utvecklingen av jordbrukstekniken stod nästan stilla och det ännu långt in på 1700-talet tillämpade medeltida metoder.
Ända fram till 1800-talet byggde det svenska lantbruket nästan uteslutande på djurskötsel och skatterna voro beräknade efter hur många llspund smör gården räntade. Den växande skogen, »den onyttiga skogen», som Gustaf Vasa kallade den, räknades ej ha något värde och skogsmarken värderades endast efter hur mycket mulbete den gav och hur stor areal, som var lämplig till svedning. Svedjebruket användes i stor utsträckning in på 1800-talets mitt. Bondens huvudsakliga sysselsättning var att samla foder till djuren på ängar och kärr samt lövtäckt i skogen. Först på 1800-talet kom vändplogen i bruk. Bondens enda redskap var årdret, en primitiv träharv, ofta med träpinnar.
Den öppna jorden på fastmark var mycket begränsad. Då omfattade den odlade jorden på Gårdsby, enligt 1797 års karta, endast ca 50 tunnland, vilken fram till slutet på 1700-talet bearbetades med årder och hacka. Med frö besådda vallar förekom ej, utan när jorden efter 3-4 år minskade i skörd, lades den i träda och gödslades upp med den kreatursgödsel som fanns. Säden bestod huvudsakligen av korn och råg, något havre till hästarna samt rovor till djur och människoföda. En form av cirkulations- och skiftesjordbruk infördes sedan Major Gustaf Rappe inköpt gården 1775.
År 1739 instiftades Kungl. Vetenskapsakademien, som blev ett forum för diskussion av frågor, som berörde jordbruksnäringen. Den utlyste tävlingar av de mest skilda slag som nyodling, ängsskötsel, utfodring, dlkning, nya växtslag m.m. Dess verksamhet hade en mycket stor betydelse, men det dröjde länge innan de nya idéerna i större om fattning började tillämpas inom jordbruksnäringen. Slutet av 1700-talet markerade dock ett visst nytänkande och storskiftet, som påbörjades år 1787, banade väg för en viss rationalisering av jordbruket.
Det tog lång tid innan de nya idéerna började tillämpas i skogsbygderna. Gårdsby utgjorde inget undantag i den allmänna eftersläpningen, i synnerhet som det under långliga tider skötts av rättare med ägarna bosatt på andra orter.
Släkten Rappe införde stora förändringar
1775 förvärvades säteriet av Major Gustaf Johan Rappe inleddes början på en period som skulle medföra stora förändringar. Han tillhörde den i såväl krig som politik kända Rappe släkten. Då han köpte Gårdsby ägde han och bodde på Vartorps egendom, som hade kommit till släkten genom hans farfader, Erik Henning Rappes giftermål med Eva Cecilia Berghman, Hon var dotter till Häradshövding Gösta Berghman, vilken utom Vartorp ägde även Gårdsby med flera gårdar. Erik Henning Rappe var löjtnant vid Kronobergs Regemente. Han blev 1709 fången vid Poltava och sändes till Solvytjegosk i Sibirien. Efter freden kom han hem och bosatte sig på Vartorp.
Deras son Erik, 1695 - 1737, som i likhet med de flesta i släkten blev officer vid Smålands Kavalleriregemente, övertog Vartorp efter faderns död. Han deltog i Karl Xll tåg mot Norge. Han äktade Hedwig Leijoncrona som var dotter till den berömda skalden och Envoayeen Christoffer Leijoncrona. Bröllopet stod i London. Leijoncronas stamfader var son till en fattig ryttare Johan Holm. Sonen blev skräddare och utnämndes under drottning Kristinas tid till hovskräddare. Han gjorde sig hos Drottningen oumbärlig och blev av henne adlad under namn av Leijoncrona och fick dessutom Drettinge i förläning. Adlandet av en f.d. hovskräddare väckte naturligtvis stor förbittring hos den bördsstolta adeln och de protesterade häftigt hos Drottning Kristina. Friherre Klas Banér bad Drottningen att skilja honom från hovet »och vore det för honom själv fördelaktigare att stanna kvar i sin verkstad än att i slottets salar sprätta som en misslyckad hovman). Klagomålet föranledde ingen åtgärd.
Erik Rappe hade tre berömda söner
1. Christoffer Rappe (1719 - 1776) blev landshövding i Åbo län i Finland. Han ägna sig med liv och lust åt politiken och blev Hattpartiets ivrigaste och främsta talesman. Hans makt var så stor, att hans ord betydde mer än Konungens. Han tålde ej motstånd och kunde då lätt bli både hatfull och hämndlysten, vilket förskaffade honom många fiender. Hans häftighet inledde honom ofta i bekymmersamma situationer. Han hade dock ord om sig att vara ärlig och ordhållig.
2. Karl Rappe gick först den militära banan och blev i likhet med fadern officer vid Smålands Kavalleriregemente, vars chef han sedermera blev. 1770 tog han avsked med generallöjtnants rang. Han deltog i hattarnas krig mot Ryssland samt i Pommerska fälttåget. Han blev landshövding i Kalmar län, där han utövade sin myndighet med stor stränghet. Utskylde och bevillningar indrev han utan förbarmande hos allmogen. Innevånarna i länet beklagade sig hos Konungen och beskyllde honom för »uppenbar orättvisa, egennytta och våld». Man talade om den illa beryktade general Rappe, som ofta begick orätter och var snål efter pengar. 1781 fick han avsked som landshövding. Han behövde också pengar, ty ett framträdande drag i hans liv var hans obegränsade jordhunger. Däri liknar han 1600-talets adliga godsförvärvare.
Genom sitt äktenskap med Borgmästare Torpadius dotter ärvde han 1770 Drettinge Säteri. Redan tidigare hade han börjat köpa gårdar och hemman i Dädesjö, Eke, Drev och Sjösâs församlingar. Han ägde gårdar i Åseda och Jönköpings län. 1765 köpte han Böksholms järnbruk och Braås gods. Han förvärvade Sisshult, Tagel och Strömshult Säterier, 2 säterier i Jönköping och för att ej tala om de många gårdarna i Kalmar län. Hans förnämsta förvärv var dock det gamla Sture och Wasagodset Strömserum, där han bosatte sig 1770.
3. Den yngste i raden av bröderna var Gustaf Johan Rappe (1732 - 1787). Gustaf Johan Rappe var ej av samma äventyrliga läggning som hans båda bröder. I enlighet med släktens traditioner blev han officer vid Smålands Kavalleriregemente, från vilken dock han tog avsked 1775 med majors rang för att ägna sig åt sina gårdars skötsel. Han synes ej haft sin äldste broders häftiga humör eller sin andre broders omåttliga ha-begär. Han förekommer ej i några processer och blir ej heller omnämnd i Landshövdingens årliga redogörelse. Det förefaller som om han levt en lantjunkares stilla liv i kretsen av sin familj.
Gustaf Rappe ärvde Vartorp 1770 av sin moder Hedwig Leijoncrona. Hans fader Erik Rappe hade avlidit redan när Johan var 3 år gammal och modern satt tydligen i orubbat bo. Bröderna fick ingen del i Vartorp. När modern dog voro de båda rika och besuttna män.
När Gårdsby blev till salu 1775 hade det varit mer än lovlíg brist på företagsamhet om han ej förvärvade detta gods, som låg nästan granne med hans eget och som dessutom tillhört hans farfaders svärfader.
1763 ingick han äktenskap med Biskop Humbles dotter Fredrika och fick med henne 7 barn - 3 söner och 4 döttrar.
- Sonen Gustaf Adolf 1764 - 1833
- Sonen Johan Fredrik 1771 - 1848
- Sonen Karl Wilhelm 1772 - 1831
- Av döttrarna blev endast Hedwig Beate gift. Hennes make var sedermera provinsial-
läkaren Johan Olin, son till en enkel kopparslagare. Bröllopet firades på Vestra Haketorp, som var änkesäte för deras moder Fredrika Humble.
Fortsättning följer (Del 2)