 Snart... |
|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
| Gårdsby Säteri gamla historia - del 1 1300-1790 |
Släkten Rappe införde stora förändringar
1775 förvärvades säteriet av Major Gustaf Johan Rappe inleddes början på en period som skulle medföra stora förändringar. Han tillhörde den i såväl krig som politik kända Rappe släkten. Då han köpte Gårdsby ägde han och bodde på Vartorps egendom, som hade kommit till släkten genom hans farfader, Erik Henning Rappes giftermål med Eva Cecilia Berghman, Hon var dotter till Häradshövding Gösta Berghman, vilken utom Vartorp ägde även Gårdsby med flera gårdar. Erik Henning Rappe var löjtnant vid Kronobergs Regemente. Han blev 1709 fången vid Poltava och sändes till Solvytjegosk i Sibirien. Efter freden kom han hem och bosatte sig på Vartorp.
Deras son Erik, 1695 - 1737, som i likhet med de flesta i släkten blev officer vid Smålands Kavalleriregemente, övertog Vartorp efter faderns död. Han deltog i Karl Xll tåg mot Norge. Han äktade Hedwig Leijoncrona som var dotter till den berömda skalden och Envoayeen Christoffer Leijoncrona. Bröllopet stod i London. Leijoncronas stamfader var son till en fattig ryttare Johan Holm. Sonen blev skräddare och utnämndes under drottning Kristinas tid till hovskräddare. Han gjorde sig hos Drottningen oumbärlig och blev av henne adlad under namn av Leijoncrona och fick dessutom Drettinge i förläning. Adlandet av en f.d. hovskräddare väckte naturligtvis stor förbittring hos den bördsstolta adeln och de protesterade häftigt hos Drottning Kristina. Friherre Klas Banér bad Drottningen att skilja honom från hovet »och vore det för honom själv fördelaktigare att stanna kvar i sin verkstad än att i slottets salar sprätta som en misslyckad hovman). Klagomålet föranledde ingen åtgärd.
Erik Rappe hade tre berömda söner
1. Christoffer Rappe (1719 - 1776) blev landshövding i Åbo län i Finland. Han ägna sig med liv och lust åt politiken och blev Hattpartiets ivrigaste och främsta talesman. Hans makt var så stor, att hans ord betydde mer än Konungens. Han tålde ej motstånd och kunde då lätt bli både hatfull och hämndlysten, vilket förskaffade honom många fiender. Hans häftighet inledde honom ofta i bekymmersamma situationer. Han hade dock ord om sig att vara ärlig och ordhållig.
2. Karl Rappe gick först den militära banan och blev i likhet med fadern officer vid Smålands Kavalleriregemente, vars chef han sedermera blev. 1770 tog han avsked med generallöjtnants rang. Han deltog i hattarnas krig mot Ryssland samt i Pommerska fälttåget. Han blev landshövding i Kalmar län, där han utövade sin myndighet med stor stränghet. Utskylde och bevillningar indrev han utan förbarmande hos allmogen. Innevånarna i länet beklagade sig hos Konungen och beskyllde honom för »uppenbar orättvisa, egennytta och våld». Man talade om den illa beryktade general Rappe, som ofta begick orätter och var snål efter pengar. 1781 fick han avsked som landshövding. Han behövde också pengar, ty ett framträdande drag i hans liv var hans obegränsade jordhunger. Däri liknar han 1600-talets adliga godsförvärvare.
Genom sitt äktenskap med Borgmästare Torpadius dotter ärvde han 1770 Drettinge Säteri. Redan tidigare hade han börjat köpa gårdar och hemman i Dädesjö, Eke, Drev och Sjösâs församlingar. Han ägde gårdar i Åseda och Jönköpings län. 1765 köpte han Böksholms järnbruk och Braås gods. Han förvärvade Sisshult, Tagel och Strömshult Säterier, 2 säterier i Jönköping och för att ej tala om de många gårdarna i Kalmar län. Hans förnämsta förvärv var dock det gamla Sture och Wasagodset Strömserum, där han bosatte sig 1770.
3. Den yngste i raden av bröderna var Gustaf Johan Rappe (1732 - 1787). Gustaf Johan Rappe var ej av samma äventyrliga läggning som hans båda bröder. I enlighet med släktens traditioner blev han officer vid Smålands Kavalleriregemente, från vilken dock han tog avsked 1775 med majors rang för att ägna sig åt sina gårdars skötsel. Han synes ej haft sin äldste broders häftiga humör eller sin andre broders omåttliga ha-begär. Han förekommer ej i några processer och blir ej heller omnämnd i Landshövdingens årliga redogörelse. Det förefaller som om han levt en lantjunkares stilla liv i kretsen av sin familj.
|
|
|
