|
|
| Gårdsby Säteri gamla historia - del 1 1300-1790 |
Gustaf Branting var farfarsfar till Hjalmar Branting (statsminister)
1745 såldes Gårdsby till Gustaf Branting och hans svåger Rektor Petrus Colliander Gustaf Branting, som sedermera blev kronobefallningsman, var son till fil. mag. Jöran Branting, som 1745 erhöll tillstånd att i Växjö Stift öppna småbarnsskola. Jöran Branting var gift med Katarina lflander. Han hade 4 barn av vilka Gustaf var den yngsta. Erik blev häradshövding. Jakob blev Kronofogde, Katarina gifte sig med Rektor Colliander och Anna Kristina med Gabriel Ljungberg, som arrenderade Vikensved under Säteriet.
Troligen bodde Branting på Gårdsby, men på grund av hans tjänst som kronobefallningsman kunde han säkert ej ägna så stor tid åt gårdens skötsel. Stora förändringar gjordes säkert ej, mer än att han sålde Vikensved till sin svåger Gabriel Ljungberg, som därmed blev hemmansägare. 1749 gifte han sig med Maria Magdalena Lagerwall och hade med henne 5 barn. Hans son, son, son var den berömda politikern Hjalmar Branting.
Gustaf Branting sålde Gårdsby till sin släkting major Johan Gustaf Beppe på Vartorp (Brantings farmoder var född Rappe). Hittills hade Gårdsby, som så många andra gårdar, endast varit ett förmögenhetsobjekt, på vilket man ville offra så litet som möjligt, men önskade få ut så mycket mer. Frånsett de 6 åren fru Gyllensax bodde på gården har ingen haft den som fast bostad på över 200 år. Å andra sidan får man nog utgå från, att även om ägarna bott på gården, hade det under 16-1700-talet knappast medfört stora förändringar. Det var en tid då utvecklingen av jordbrukstekniken stod nästan stilla och det ännu långt in på 1700-talet tillämpade medeltida metoder.
Ända fram till 1800-talet byggde det svenska lantbruket nästan uteslutande på djurskötsel och skatterna voro beräknade efter hur många llspund smör gården räntade. Den växande skogen, »den onyttiga skogen», som Gustaf Vasa kallade den, räknades ej ha något värde och skogsmarken värderades endast efter hur mycket mulbete den gav och hur stor areal, som var lämplig till svedning. Svedjebruket användes i stor utsträckning in på 1800-talets mitt. Bondens huvudsakliga sysselsättning var att samla foder till djuren på ängar och kärr samt lövtäckt i skogen. Först på 1800-talet kom vändplogen i bruk. Bondens enda redskap var årdret, en primitiv träharv, ofta med träpinnar.
Den öppna jorden på fastmark var mycket begränsad. Då omfattade den odlade jorden på Gårdsby, enligt 1797 års karta, endast ca 50 tunnland, vilken fram till slutet på 1700-talet bearbetades med årder och hacka. Med frö besådda vallar förekom ej, utan när jorden efter 3-4 år minskade i skörd, lades den i träda och gödslades upp med den kreatursgödsel som fanns. Säden bestod huvudsakligen av korn och råg, något havre till hästarna samt rovor till djur och människoföda. En form av cirkulations- och skiftesjordbruk infördes sedan Major Gustaf Rappe inköpt gården 1775.
År 1739 instiftades Kungl. Vetenskapsakademien, som blev ett forum för diskussion av frågor, som berörde jordbruksnäringen. Den utlyste tävlingar av de mest skilda slag som nyodling, ängsskötsel, utfodring, dlkning, nya växtslag m.m. Dess verksamhet hade en mycket stor betydelse, men det dröjde länge innan de nya idéerna i större om fattning började tillämpas inom jordbruksnäringen. Slutet av 1700-talet markerade dock ett visst nytänkande och storskiftet, som påbörjades år 1787, banade väg för en viss rationalisering av jordbruket.
Det tog lång tid innan de nya idéerna började tillämpas i skogsbygderna. Gårdsby utgjorde inget undantag i den allmänna eftersläpningen, i synnerhet som det under långliga tider skötts av rättare med ägarna bosatt på andra orter.
|
|
|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
