|
|
| Gårdsby Säteri historia del 2, 1790-1847 |
Man måste fråga sig hur det var möjligt för Rappe att på så kort tid utföra så omfattande arbeten på Gårdsby. De stora arbetena fullföljdes efter det han 1810 slutat sin militärtjänst. Visserligen hade han 27 torp, av vilka de flesta gjorde 2-3 dagsverken i veckan. År 1813 omtalas också att han hade 5 drängar och 5 »pigor». Men de stora kanalarbetena och hans omfattande byggnadsverksamhet måste ha slukat mycket pengar. Den tilltagande knappheten på likvida medel i hela landet måste också återverkat mycket på Rappes ekonomi och det förefaller att de sista åren på Gårdsby, hans möjligheter hade varit starkt begränsade.
Då och då förekommer hans namn i Hushållningssällskapets handlingar:
1820 »På Gårdsby fortsättes stenbrytningen på gamla åkrar en del lägges till vall och nya åkrar uppodlas»
1821 »Kärrodlingen drives på allvar på Gårdsby av Överstelöjtnanten, Riddaren och kommendören Carl Rappe»
1823 »En vävskedsfabrik har inrättats på Gårdsby»
1824 »Potatisodlingen har tilltagit inom länet och på Gårdsby skördas varje år flera 100 tunnor potatis»
År 1824 gav Landshövdingen Rappe i uppdrag att undersöka möjligheten av sjön Åsnens sänkning och då särskilt dess inverkan på kvarnar och ålfiske mm samt beräkna kostnaderna för företaget. Det var ett mycket omfattande arbete med avvägning av vattenfåran och fallen samt sänkningens inverkan på alla områden för såväl markägare som fiskevatten. Han utförde arbetet med stor noggrannhet och avlämnade en rapport omfattande 24 sidor. Han kostnadsberäknade sänkningen till 11.333:- Rdl. Det är ju ganska märkligt att Rappe fick detta uppdrag och visar det vilket förtroende och respekt Landshövding Mörner hade för hans kunnande och insikter.
Rappe hade under den tid han var på Gårdsby som målsättning att göra Gårdsby till en verklig herrgård. Därför var han ej nöjd bara med de anläggningar han gjorde i samband med Corp de Logiets byggnad, utan han anlade en ny väg från Smed torpet fram till herrgårdstrappan. Den gamla vägen hade gått i krökar på Dusagårds gärdet.
Till dess hans ekonomi spräckte alla vidare planer, var hans byggnadsverksamhet omfattande. På östra sidan om allén byggde han ytterligare en ekonomibyggnad lika lång som den andra redan byggda. Det var säkerligen behövligt med hänsyn till den ökade arealen, som hans odling och invallningar föranlett.
Det hus han byggde för linberedningsinstitutet måste också ha varit en ganska stor byggnad. Förutom plats för vävning och spinning måste köksutrymmen mm funnits för att kunna bespisa, utom ett 20-tal elever, även 10-15 drängar och pigor som husförhörsböckerna år 1812 upptar. Där måste ha funnits en stor sal, enär - medan kyrkobygget pågick - man avsåg till att börja med ha gudstjänsten i institutets lokaler. Var denna byggnad var belägen är osäkert, men förmodligen har den legat på den plats där sedermera magasinet och maskinhallen var belägen, mitt för kvarnen. Den potatis» och matkällare, som där är ingrävd i jorden, tyder även på detta.
På 1861 års karta finns ett flertal byggnader, som nu är borta, men även om anspråken var små på bekvämlighet och de fick ligga 5-6 i varje rum, måste plats ha funnits för ett 35-tal ogifta samt dessutom för de 6 statfamiljerna husförhörsböckerna upptar. Stor hänsyn togs nog ej heller för de anställda, ty det förefaller sällan att någon dräng eller »piga» stannat längre än ett år.
Det är beklagligt att Rappe ej fick fullfölja sina planer. Under de sista åren var det en evig kamp om anskaffande av pengar. Hans korrespondens med vänner och släktingar rörde sig huvudsakligen om lånetransaktioner samt anstånd med räntor. Lånet hos Lantbruksakademien (33.333 riksdaler) kunde han aldrig amortera och endast med stor svårighet fullfölja räntebetalningarna.
Trots de stora skogsarealerna, som tillhörde gården, kunde dessa den tiden ej lämna honom någon inkomst av betydelse. De långa transportavstånden med den tidens transportmedel, gjorde den närmast värdelös. Samtidigt var Rappe noga med att ej förlora ett enda tunnland mark vid storskiftet 1797. När det gällde skogens framtid såg han längre än de flesta.
Karl Rappe var en storman och en föregångsman med ett levande intresse för jordbruksnäringen och en stark önskan att tjäna sitt land. Hans planerade socker- och siraps- fabrikation kan tjäna som exempel härpå och det låg något av storsvensk stolthet bakom detta, att tänka sig landet självförsörjande inom detta område. Han hade en sjudande energi och ingenting kunde förhindra honom om han satt sig något före. Han var initiativrik och impulsiv och förhastade sig säkert ibland med att sätta igång arbeten utan tillräcklig ekonomisk planering. Han kunde bli mycket häftig, vilket förskaffade honom många fiender, men man beundrade honom och respekterade honom för hans initiativkraft och aldrig svikande framåtanda. l många avseenden var han en jordbruksapostel, som ville dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper till sina medbröder, vare sig de var godsägare eller torpare.
Han medverkade ej endast att sprida kunskap om nya brukningsmetoder och redskap. Han gjorde också förbättringar på redskapen bland vilka kan omnämnas en harv en dikesplog, en linbråke samt en linberedningsmaskin. Hans intresse omfattade allt inom lantbrukets område och han var en av stiftarna av Hushållningssällskapet, vars styrelse han tillhörde till 1818, då han avsade sig på grund av bristande tid. Allt detta hans arbete inom lantbruket hade så uppmärksammats att han 1812 kallades som medlem i Svenska Lantbruksakademien och för alla sina rön och arbeten hedrades han 1818 med den sällsynta utmärkelsen av kommendörstecknet av Wasaorden. Hans anseende var så stort att han utsågs av Riddarskapet och adeln till en av ståndets debuterande vid Carl XIV Johans kröning i Trondhjem år 1818.
|
|
|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
