Man skulle kunna tro att Häradshövdingen skulle ha utnyttjat skogen för att förstärka sin ekonomi. Det synes han dock knappast ha gjort i någon större omfattning under de första 20 åren. Visserligen gjorde han ett större kalhygge 1912 och satte upp en såg mellan Stora och Lilla Såg, men resultatet manade tydligen ej till efterföljd. Under första världskriget blev han ålagd att hugga en myckenhet ved, men några större kvantiteter lär det ej ha blivit, därför att han ansåg att huggarna tjänade för mycket pengar och kostnaderna blev för stora. Dessutom blev han då erbjuden 1 1/2 million för Gårdsby och då ansåg han sig ha råd att ha kvar både gården och skogen.
På hösten 1921 avled Kristina Nilsson och därmed förlorade han det ekonomiska stöd han haft av henne. Hennes död sammanföll också med den ekonomiska depressionen efter kriget och det träffade Häradshövdingen hårt. Banken började säga upp sina inteckningar.
För att klara av de mest angelägna inteckningarna försålde han till Kalmar 8: Kol, under åren 1925-26 två st rotposter för 90.600 resp. 79.200 kr. År 1927 utökades dessa försäljningar ytterligare med att sälja till Böksholms Bruk för 240.000 kr med 5 års avverkningsrätt. Av detta belopp tog banken 200.000 kr. Resten reserverades till planteringsarbeten.
Priserna på rotstående skog var denna tid mycket ringa och försäljningen inbringade sannolikt 6:50 - 7:- kr m3 sk. På en försäljningssumma på 410.000 kr skulle det innebära att skogen återlåtits på ca 61.000 kbm på en areal av 1.065 har produktiv skogsmark. Med dessa försäljningar kunde han dock ej reda upp gårdens ekonomi, men då han avled 1930 slapp han dock uppleva sammanbrottet.
Häradshövding Johannes Nilsson övertog en gård, som var välskött och för dåtida förhållanden i god kultur. Under hans 30-åriga tid på Gårdsby vidtogs dock inga som helst förbättringar utan endast ett nödtorftigt underhåll. Förfallet började visa sig här och där.
Hans ekonomiska svårigheter de sista 10 åren förorsakades främst av att han, i förlitande på Kristina Nilssons hjälp, ej var rädd att ta nya inteckningar på gården, vilka vid efterkrigsdepressionen långt översteg de då sänkta taxeringsvärdena. Han ville leva gott och rikligt och en med tiden starkt tilltagande alkoholism bidrog starkt att avtrubba hans omdöme.
Sonen Benno Nilsson - Kandidaten kallad
Den som stod närmast i tur att utreda boet var Häradshövdingens son Benno Nilsson - Kandidaten kallad. Vid faderns död låg han i Lund och studerade juridik. Han kom då hem och installerade sig som Godsägare på Gårdsby. Han hade ännu mindre aning om jordbruk och skogsaffärer än fadern. l likhet med Häradshövdingen använde han sig av växlar som det bekvämaste sättet att skaffa pengar för dagen. Men han hade också sett hur lätt kapital kunde erhållas genom att sälja skog. Han använde sig av båda sätten.
Nu började en gyllene tid för de mindre sågverksägarna i trakten. Hade de pengar i plånboken, kunde de köpa billigt och allra billigast var det när en växel förföll. Det var knappast fråga om konkurrens, utan vem som kom först. Trävaruhandlare Bäckman berättade en gång att han på fredag blev tillfrågad av kandidaten om han till tisdag ville komma in med anbud på en skogspost. Detta var en fredagskväll. På lördag reste han ut och besåg posten och samma dag lyckades han ordna 21.000 kr. Han vågade ej vänta till måndag med att lämna in anbudet utan reste till Kyrkan på söndag, där han träffade kandidaten. Pengarna hade han med sig. Svaret blev: »Den är redan såld» Trävaruhandlare Danielsson hade köpt den för något mer än halva priset.
En ännu sämre affär var försäljningen av björktimmer till Malmkvist. Det skulle hålla 14 fots medellängd och 7” i topp, levererat fritt Växjö. På den affären lär Malmkvist ha tjänat 20.000 kr. Det berättas också att när en kraftfoderväxel förföll sålde han ett antal kor för att kunna inlösa denna. Med sådana omdömeslösa affärer kunde det ej hålla länge, i synnerhet som banken fordrade att få ytterligare inteckningar inlösta.
Efter Häradshövdingens stora försäljning till Böksholm hade han fortsatt att försälja till de mindre sågverken i trakten, och det var den linjen, som Kandidaten fortsatte i ännu större omfattning. Av räkenskapsböckerna att döma, måste till dessa mindre sågverksägare sålts ca 24.000 kbm. l allt måste under dessa 8 år ha avverkats ca 83.000 ska m. Ingenting hjälpte dock. l januari 1933 förklarades Sterbhuset i konkurs.
Snart...
