Vid konkursauktionen ropades Gårdsby in av dess största fordringsägare Smålands Bank, d.v.s. eftersom banker ej fick besitta jordbruksfastigheter gick det i bankdirektör Gustaf Svenssons namn. Enligt Domsagans register fanns vid detta tillfälle följande outlösta inteckningar:
1861 - 1888 96.589 kr
1888-1916 126.618 kr
1918 - 1919 110.000 kr
Summa: 333.207 kr
Dessutom fanns ytterligare en inteckning pr 12 april 1920 på 40.000 kr.
Direktör Gustaf Svensson fick fastebrev på 320.000 kr. Taxeringen vid detta tillfälle var 302.000 kr. Två år tidigare var taxeringsvärdet 620.000 kr.
Ännu på 1930-talet hade näringslivets förlamning efter kriget ej släppt. Därtill kom också Krugerkraschen, som ytterligare fördjupade svårigheterna. Banken räknade därför med stora svårigheter att snart kunna sälja gården, utan arrenderade ut jordbruket på ett årsarrende med tre månaders uppsägning. Som tillsyningsman och sakkunnig tillsattes trävaruhandlande G. Nilsson, Lidboholms Såg, Braås. Han framkom med förslag om avstyckning och försäljning av 16 st torp, som med en del tillhörande skog skulle inbringa betydande kapital. Ett arbete som också omedelbart påbörjades. Då praktiskt taget alla torp var i ett bedrövligt skick, lyckades han övertala banken att reparera upp alla dessa torp med motivering att det skulle gå lättare att sälja dem. Även detta arbete började och fullföljdes med stor energi och sommaren 1935 var de flesta nödtorftigt genomgångna.
Min kommentar (Kurt Gowenius):
Allt talar för och har det också bestyrkts av andra personer, att Nilsson avsåg att inköpa Gårdsby Säteri och sedan själv genomföra avsöndringarna, sedan alla husen blivit färdiga. Framme vid gården genomfördes då inga förbättringar och alla hus var där i ett bedrövligt skick. Alla tak var av spån, oftast mer än 30 år gamla och på de flesta droppade det in på flera ställen. Herrgården hade stått obebodd 2 1/2 år och var beklämmande att se. Vagnbodarna stod uppstöttade med långa timmerträd, enär de hade förskjutit sig 50 cm. Arbetarbostäderna saknade både vatten och avlopp. Då därtill kom mer att över 30% av skogen var kalhuggen och bara en ringa del av detta var återplanterad, förstår man tydligare Trävaruhandlare Nilssons avsikt.
Gården utannonserades under två års tid med början 2/3 1933. Många var intresserade även om en del bara besökte gården av nyfikenhet. De flesta sägs det, vände på gårdsplanen. Av en tillfällighet var trävaruhandlare Nilsson här när jag kom för att bese gården. Kronojägare Bergström som var ditskickad för att visa mig gränserna ställdes åt sidan och Nilsson övertog visningen själv. Jag vill inte påstå, att han enbart påpekade bristerna men jag visades gården på ett sådant sätt att jag inte kunde undgå att se dem. I skogen kom vi aldrig till än vad som föreföll mig vara jättestora fällor. Nar Nilsson avslutat sin visning och rest, tog jag reda på Bergström och han visade mig då gränserna och att det faktiskt fanns en del skog kvar på gården.
Under kvällen ringde jag min vän Gustaf Fimmerstad (lantbrukare från Töreboda) och han kom redan följande dag. Vi gick sedan gemensamt över skogarna och beslöt därefter att förärva Gårdsby Säteri.
Vi fann att det var mer avverkningsbar skog än vad man hade kunnat vänta sig efter att ha sett de stora kalhyggena. Den uppräkning av skogen som banken låtit göra 1933-34 omfattade 77.400 må syntes ej ha varit i överkant, Att husen var i bedrövligt skick torde ha varit orsaken till att gården under två års tid inte hade blivit såld. Detta bidrog till att vi förmodade att priset skulle vara överkomligt.
Efter en hel dags underhandling med bankdirektör Svensson enades vi om 325.000 kronor. Banken behöll inteckningar på 310.000 kronor. Vi å vår sida förband oss, att vid försäljning av torpen skulle 30% av försäljningssumman inbetalas till banken.
Gustaf Fimmerstad och jag var därmed ägare till Gårdsby våren 1935 och en ny epok började.
Snart...
