Det var en stark tävlan mellan många hushållare, att berika svenskt jordbruk med nya nyttigheter och Karl Rappe med sin vakna blick och levande intellekt sökte alltid det nya och oprövade. Under en resa i Tyskland för att studera tyskt jordbruk kom han i kontakt med Direktören vid Kungl. Preussiska Akademin för vetenskap T. C. Accard. Denne gjorde då försök att ur sockerbetor söka utvinna socker. År 1798 hade han kommit så långt, att han byggt en liten försöksfabrik för sockertillverkning.
Rappe blev eld och lågor och han insåg vilka möjligheter där fanns att gagna sitt land om man kunde få igång en inhemsk sockertillverkning. Han stannade i Berlin ett par månader för att grundligt lära sig tillverkningsprocessen av socker och sirap och fick efter denna tid nedanstående intyg:
»Jag attesterar härmed att major Karl Rappe under sin tid här har lärt allt som tillhör socker-fabrikationen av "Runkel Ruben” och har han med sina här förvärvade kunskaper möjligheter att driva fabrikationen med bästa resultat.
Berlin 13/10 1800 F. C. Accard»
Den 31 maj skickade Rappe ett brev till Konungen:
»Stormägtigste Allernådigste Konung
Under Eders Konglig Maijestäts milda och välgärande Flegering liwfas vetenskaperna, inte blott för det lysande, utan egentligen för det nyttiga i menskliga samlevnaden: Och detta väcker hugen hos hwar och en, att under en stigande upplysning gagna sitt Fädernesland . . .».
Därefter berättar han om sina studier i Berlin för framställning av socker och sirap och påpekar vilka möjligheter för landet en sådan produktion skulle kunna få. Han berättar att han redan i 2 år odlat betor med gott resultat på sin egendom och vet därför att jorden i den trakten är lämplig för odling av betor.
Det hela utmynnade med en begäran hos Konungen att erhålla privilegium att tillverka socker och sirap på en fabrik, som skulle byggas på Gårdsby. Av betmassan kunde han sedan bränna brännvin, utan att någon säd användes. För det ändamålet kunde han nyttja sin egen inmurade panna om 250 kannor.
Några dagar senare skriver han på nytt och anhåller att »Eders Kungliga lVlaijestät Nådigast täckes bevilja honom ett lån med första inteckning i hans egendom Gårdsby Säteri, till ett belopp av 6/8-del av den summa, vartill egendomen lagligen kan värderas»
På detta brev svarar konungen, att intet hinder föreligger för Rappe att tillverka socker, men privilegium kan ej erhållas - ej heller något lån.
l två år fortsätter Rappe att odla sockerbetor och 1802 skriver han på nytt till Konungen och redogör för sina försök, som givit ett gott resultat och övertygat honom att odlingen av sockerbetor är mycket lämplig för svenska förhållanden. Han motiverar utförligt fördelarna med sockerbetsodlingen och förnyar sin anhållan om 20 års privilegium samt sin ansökan om lån. Han meddelar också att han inköpt erforderligt frö samt anställt en av Accards elever, som skall hjälpa honom med fabrikationen. Tydligen fick Rappe även denna gång avslag på sin ansökan, ty i fortsättningen hör man ingenting vidare om hans planer.
Av Karl Rappes kamp för framställning av socker framgår vilken energi, initiativrikedom och framtidsblick Karl Rappe ägde - det var bara det att han var trettio år före sin tid. Kvar står dock, att han var den förste som odlade sockerbetor i Sverige och han gjorde detta på Gårdsby.
Snart...
