 Snart... |
|
| Dagens bildhälsning |
|
 Varma julhälsningar från www.gardsby.se |
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
| Gårdsby Säteri historia del 2, 1790-1847 |
Karl Rappe satsade på linodlingen
Som alltid den tidens samhällsförbättrare ställde han sin insats i förhållandet till det allmänna tillståndet i riket. Han drog upp en mörk bild av allmogens fattigdom i Småland, utan möjlighet att förbättra sin inkomst genom landets egna tillgångar. Det enda de ägde var skog, som genom de långa avstånden och transporterna omöjliggjorde ett ekonomiskt utnyttjande av dem. Han pläderade för linet, som kunde sås på en liten åkerteg och ändå lämna god penningavkastning. Under 7 månader av året har odalmannen i Småland nästan ingenting att göra, och då kunde familjen sysselsättas med linets beredning och skötsel - kvinnorna kunde väva och spinna och det kunde bli en stor export intäkt till Sverige och bringar kontanta medel till odalmannen och landet. Transporten spelar där ingen roll - ett par hästar kan transportera för 6-7000 Rdl värde medan timmerlass endast har ett värde av 60-70 Rdl. Och han tillägger i sitt tal i Lantbruksakademien, »att alla landsorter, i synnerhet de som ligga i skogsbygden och långt från exporthamn, genom denna näringsfångst med förvånansvärd hastighet tilltaga i förmögenhet och välmåga»
Rappe slutade sitt tal med att anhålla om ett lån och åtog sig iså fall att ställa erforderliga lokaler till förfogande samt att anställa en »Deja» från Hälsingland, som skulle lära eleverna allt om linodling, beredning, spinning och vävning.
Ett lån på 33.333 riksdaler beviljades också och 1811 byggde han några byggnader som försågs med för institutet lämpliga lokaler. Drottning Desideria erbjöd sig att bli institutets beskyddare och Karl XIV Johan hedrade institutet med sitt besök år 1816. (Han själv lyckades aldrig att betala tillbaks lånet).
Man får ej tro att lin inte odlades i Kronobergs län till husbehov, men Hälsinglandmetoden att bereda linet medförde en betydligt bättre kvalitet och en mer säljbar vara. l Lantbruksakademiens handlingar 1815 läser man följande: »Sistlidne år har från institutet utgått 10 elever, nämligen: Kalmar län 6 st, bland vilka 5, som Kungl. Maij:t och Kronan vid institutet underhållit, som fått sina stationer anvisat av Konungens Befallningshavande: till Elvsborgs län 1, på enskild bekostnad underhållen elev: till arbetshuset i Kalmar 1 dito, som förvärvat färdighet i lärfttillverkning 4. Graden efter Norrlänsk klassberäkning: Inom Kronobergs län hava 2 blivit placerade» »Alla eleverna hava redan på de ställen, dit de kommit förrättat linrötning, varav proven blivit till institutet ansända: ävensom en stor del av dem redan fått i verksamhet att undervisa andra. Från Kalmar län hava 5 elever ånyo till institutet inkommit, och från Kronobergs län 4 st: likaledes har herr Baron Ramel i Malmö hus län och herr Baron H. C. Wrangel i Halmstads län vardera till institutet insänt en elev. Elevernas antal i institutet, har vid förlidet års slut varit 19.» Undervisningen var för ett visst antal fri och erhöll skolan ett årligt statsanslag av 3.880 rdl för att bekosta deras uppehälle.
Vilket levande intresse Rappe hade för att allt han åtog sig visar de små skrifter han publicerade om linets odling, skötsel och beredning. Han berättar där t.ex. om torpare Per på Klövadal, som sått en och en halv kappe frö och därvid erhållit 3 lispund tâga, som han sålt för 9 rdl per lispund. Att dra fram sådana exempel är typiskt för Rappe. Trots sin ofta överansträngda ekonomi erbjöd sig Rappe, att från varje Härad i Kronobergs län låta utan betalning undervisa en person i 4-5 veckor och under denna tid även dra försorg om hennes uppehälle samt även giva henne en passande dagpenning.
Linrötning och linberedning efter den norrländska metoden hade trots all propaganda svårt att slå igenom hos allmogen. l Landshövdingens redogörelse år 1818 läser man:
»Väv och linberedningsinstitutet på Gårdsby går väl och riktigt. Ingenting försummas på denna läroanstalt, som kan tjäna sitt ändamål. Om allmogen är trög att antaga de nya grunderna för linberedning är detta ej institutets fel utan menighetens skull, vilka på alla orter finna sig mindre hugade att bortlägga gamla ekonomiska vanor, utan är det tiden och upplysningen, som måste i dylikt fall verka för att nå bättre hushållsprincipen».
Året därpå finner man dock i Hushållningssällskapets redogörelse att 6 st av socknens innevånare fått priser och premier för att de framställt ett bra lin efter den norrländska metoden. Vidare läser man att bönder och torpare i socken hade sålt 90 lispund lin. »Linodlingens vikt och nytta styrkes därav att 2 kappar frö givit 25 Rdl i kontant inkomst»
År 1829 upphörde verksamheten på institutet. Det förefaller som om under de sista åren elevantalet minskat och hade det antagligen medfört ekonomiska förluster för Rappe.
|
|
|
